Den lilla husläkaren på landet.
Jämte ett fullständigt tvättregister för hushållningar och på resor.

Bland min mors efterlämnade saker hittade jag denna lilla skrift. Den är tryckt med frakturstil men vare sig försedd med tryckort eller årtal. Det står heller inte vem som gett ut den. Jag uppskattar den till att vara betydligt äldre än min mor - måhända kan någon besökare på denna sida hjälpa mig till bättre kunskap? Boken är i ungefär format 85x130 mm och innehåller förutom 40 praktiska råd för varjehanda sjukdomsfall, tvättlistor för män, kvinnor och barn samt en kort evighetskalender. De senare har spalter av svart kartong inklistrade, där man tillfälligt kan skriva in antal persedlar och veckodagarnas namn.

No. 1.
Salfva för Brännskador.

Man tager lika mycket linolja och kalkvatten och blandar bäggedelar tillsammans. Användes denna salfva i rättan tid, så är den mycket verksam, för att hindra inflammationer; hon fördrifver till och med en redan börjad inflammation.

Ett omslag af råa rifvena potatos utdrager också hettan. Äfvenså har linolja alltid visat sig som ett säkert och pålitligt hjelpmedel, och skulle derföre aldrig felas i något hus, heldst man lätteligen sjelf kan bereda den.

No. 2.
För förfrusna lemmar.

Ett ibland de enklaste och bästa medel är följande: tag kamferspiritus och saffrantinctur till lika delar och inrif det öfver glödgande kol i de förfrusna lemmarne. Men för att förekomma frostknölar, iakttage man följande: ligger ännu snö, så hålle man de förfrusna lemmarne deruti eller frottere dem dermed till frosten är ute.

Man kan hertill ock bruka iskalt vatten, eller vatten blandat med is.

No. 3.
För hetta och inflammation i Ögonen.

Borsdorfer-äpplet har det egna, att, då det rutnar, det ännu länge bibehåller hela sin yttre form och får utseendet af ett på kakelugnen stekt äpple. Sådana rutna äpplen gifva en för inflammerade ögon kylande och helsosam saft. Man erhåller densamma antingen derigenom att man sönderskär de rutna äpplen och pressar ut saften, eller och herigenom, att man stöter de sönderskurna äpplen i en mortel af sten eller glas (icke af metall) och sedan uttrycker saften genom en liten duk. Tvättar man hermed röda eller ock svaga ögon morgon och afton, så får man snart röna en välgörande verkning.

Man förspörjer en dylik god verkan, om man håller ögonen öfver ånga af i vatten kokadt fenkålsfrö.

No. 4.
a) Tandpulfver för sunda tänder.

Man tager groft bröd, bränner det till kol, stöter det till ett pulfver och blandare litet tobaksaska deruti. Detta pulfver är till renande af sunda tänder det enklaste och bästa medlet.

b) Tandpulfver för sjuka tänder.

Man tage 2 lod renad vinsten, 2 quintin myrrhagummi, 2 quintin kugellack, 1 lod sönderstött florentinsk svärdsliljerot och 10 droppar kryddneglikeolja. Detta rive man alltsammans till ett fint pulfver.

No. 5.
Medel mot liktornar.

Man tage några läderlappar, klistre dem tillsamman, så att de hafva 1/8 tums tjoklek, sticka eller skäre nu efter liktornens storlek ett hol genom detta läder, så att den samma passar deruti. Man bestryke liktornen med litet althea-salva och lägge sedan lädret så häruppå, att liktornen kommer i det giorda holet, befäste det och drage genast en strumpa och sko deröfver.

Smärtan af tryckningen försvinner på stället, och efter 8, eller på sin höjd 14 dagars förlopp har liktornen med alla sina grenar dragit sig ur foten genom lädrets öpning.

No. 6.
Örtsoppa för lungsjuka personer.

Man tage ängsyra, cikorie-ört, brunnkrasse, oxtunga (Anchusa Linnaea), ärenpris, isop, af vardera en hand full och sönderhacke dem. Sedan koke man 4 kalfsfötter jämte en half mark islandsmossa med 2 kannor vatten tills blott en är öfrig, sile sedan den geleeartiga soppan, och låte i densamma de ofvannämde, tillredde örterna några gånger koka upp, hvarvid man kan lägga något socker deruti. Man erhåller en geleemassa, hvaraf man efter behag, ju mer desto bättre, flera gånger om dagen njuter, och derjemte i akttager en god diet.

No. 7.
Medel att befordra hårsväxten.

Man tage 1/2 mark märg af en oxe eller en ko, 1/2 mark svine-fett, 2 lod fint pulfveriserad chinabark, 2 quintin bergamotolja, jämte 2 lod kanelbarksvatten och blande allt detta väl tillsammans. Till 3 lod af denna pomada tage man vidare 1/2 quintin muskotolja och 1 quintin rosmarinolja. Om håret icke alltför starkt faller af, gör pomadan för sig allena tillräcklig verkan.

No. 8.
Mot magkrämpor.

När man har magkrämpor, så tage man ungefär 3 à 4 droppar ätherisk kumminolja i en matsked full med arak, rum, körsbärs-esprit eller eljest ett starkt brännvin; man skall då nästan alltid deraf spörja den önskade verkan och länge blifva fri från denna plåga.

No. 9.
Mot skoskaf.

För att undvika detta, drage man antingen mycket fina ullstrumpor på fötterna, eller sticke man dagligen nytt hö eller mjuk halm ner i stöflarna, eller umvikle man blotta fötterna med lena linnelappar som äro smorda med talg. På långa resor till fot är det ganska nyttigt att alla aftnar rifva in fötterna med en pomada af brännvin och tvål, eller också med en blandning af Brännvin och dricka, men icke med bara brännvin.

No. 10.
Omslag mot bölder.

Man koke friska morötter så länge till dess man kan röra sönder dem till en mjuk gröt. Denna gröt är ett välgörande omslag på bölder, de må till deras natur hafva något af kräftan eller af skjörbjugg.

Omslag af kokade äpplen hafva äfven med lycklig framgång blifvit använde, i det man blandar 4 lod kokta äpplen med äfven så mycket brödsmulor.

No. 11.
Blodrenande dryck.

Man kokar 8 lod sönderskuren karborrerot 2 lod guajakträd i en kanna vatten en hel fjerdedels timma, öfvergjute med detta såd fyra lod slånblomster och låte alltsammans stå till det kallnat, hvarpå man silar det genom en duk, och njuter sedan den färdiga drycken flera gånger om dagen.

No. 12.

Mot kolik, som uppstår af dålig matsmältning, betjenar man sig thee af kamilblomster, eller fläderblommor som man ofta dricker; är förstoppning förbunden dermed, så tager man 2 lod bittersalt och bereder en Clystir af varamt vatten och salt.

No. 13.
Mot gyllenådern.

1) Den som lider af denna plåga, skaffe sig så mycken rörelse som möjligt, förrätte sitt arbete, så vida han kan, stående, und äte blott lätssmält mat.

2) Bad i salt vatten äro ganska fördelaktiga, ty de bidraga mycket till underlifvets stärkande.

3) Känner man betydande smärtor och träder ändtarmen ut, så fylle man ett käril med kokhett vatten och sätte sig övfer detsamma; vattnets ånga uppmjukar då ändtarmen och skaffar snäll lindring i smärtan.

No. 14.
Mot podager

Man tage en mark rismjöl, 8 lod gäst och 4 lod salt, knåde det till en tjock deg, lägge den på fotsålorna och omveckle foten med varm flanell.

Detta medel förnyas hvarje tolfte timme, och vanligen afhjelpa fem eller sex sådana omslag det onda. foten tvättas sedermera ren med kli och brännvin, varmt vatten och spansk tvål. Men man måste hålla sig mycket varm hervid.

No. 15.
Lindrig purgerdryck.

Man låter 3 lod fennets-blad med 1 quintin sönderskuren ingefära stå en timme och upplösa sig i en kanna kokhett vatten, sedan silar manaf det tunna. Två à tre theeskedar fulla med glaubersalt upplöst i ett vinglas varmt vatten, blandadt med tre matskedar af denna infusion och en theesked fennets- eller kardemummatinctur, är ett förträffligt afförande medel. Man intager det bittida om morgonen och dricker mycket thee till frukost.

No. 16.
Nyaste medlet mot fräknar eller sommarfläckar.

Det består uti en upplösning af 1/2 quintin oxideradt saltsurt kali i två lod vatten, härmed fuktar man flera gånger om dagen det ställe, der sommarfläckarna finnas, tilldess de alldeles gå bort.

No. 17.
Mot bett af galna hundar.

Såret måste på stället flera gånger och på det sorgfälligaste tvättas ut med varm ättika, saltvatten eller lut, och härpå med en skarp pennknif göras inskärningar i detsamma, och medelst en koppa blodet utsugas, eller åtminstone måste de blödande såren ännu en gång luttvättas och uttryckas. Därpå måste en läkare eller chirurg snällt ropas, för att använda de öfriga nödiga hjelpmedlen.

No. 18.
Purgermedel.

Man låter 2 lod glaubersalt upplösas i en kopp varmt vatten och dricker ut det om morgonen, eller man kokar 1 lod fennets-blad och 1 lod glaubersalt i 2 theekoppar vatten, silar det genom en linnelapp, och dricker en kopp deraf om aftonen och den andra följande morgon.

No. 19.
Mot näsblod.

Man lägge en i kalt vatten doppad linneklut på pannan och i nacken, och låte den sjuka draga kalt vatten med lika mycket ättika upp i näsan och, om deet icke skulle hjelpa, sticka sammanveckladt linnestof, fuktadt med brännvin eller ättika, i näsborrarena och stoppa dem helt fulla hermed.

No. 20.
Mot maskar.

Man tage 1 quintin jalappapulfver och 2 quintin maskfrö, dele detta i 2 lika delar, och och intage deraf ena hälften om aftonen och den andra om morgonen, blandad med honing eller sirap. Denna portion är för en fullväxt person.

No. 21.
Mot förargelse eller förskräckelse.

Om man intager en theesked cremor tartarii, eller, om man ej har det tillhands, lika mycket koksalt i en matsked salt vatten, så gör det god tjenst.

No. 22.
Ägta engelskt plåster.

Man lägger så mycket af det bästa husbloss man kan hafva i blöt i salt vatten, och när det blötnat upp, sönderklappar man det, slår det i helt små stycken, och lägger dt än en gång så länge i blöt, till det är helt och hållet upplöst. Derpå trycker man det helt uppblösta husblosset genom en linneklut och låter det så länge afkylas till dess det blir som ett gelee; herpå spänner man ett stycke taft i en träram och stryker det åter uppvärmda husblosset helt tunt deruppå med en pensel af hår. Sedan det torkats, överstryker man taftet än en gång tills det blifvit något styft och med säkerhet kan klibbas på huden.

Detta plåster är i synnerhet tjenligt på sår som man har skurit sig med ett skarpt instrument. man trycker såret ihop, lägger på detsamma ett så stort stycke af plåstret, att det hermed är betäckt, hvarpå det i ganska fort tid helas.

No. 23.
Purgermedel för hästar.

2 lod renad aloe
2 -- cremor tartari
2 quintin jalapparot,

göras med tvål till ett piller. Ett par dagar förut kan man fodra hästen med gräs, eller, om det är vinter med hvetekli och hö.

No. 24.
Medel mot bukväder hos hornboskapen.

Man tager osläckt kalk, just sådan som den kommer ur ugnen, stöter den i en mortel till pulfver och förvarar det i en väl korkad flaska och ställer den i källaren. Om nu ett fäkreatur är mycket bukstinnt, så tager man för en oxe två matskedar fulla, för en ko 1½ matsked full, för en kalf eller ett får en helt full theesked, rör om den i vatten och ger kreaturet den kokhet hastigt in, så försvinner bukvädret ganska snart.

No. 25.
Mot svindel.

Här får man icke försumma att, då svindeln är alltför häftig, genast låta öppna ådern på armen eller foten, sätta blodiglar på hufvudet, taga ljumma fotbad med senap, salt och aska ända till knäna, njuta kylande drycker, som limonade, cremor tartari upplöst i vatten, och intaga ett lindrigt purgermedel, tart. depurat pulv. liquir. compos à à ??? hvar tredje timma en theesked full.

No. 26.
Mot alla friska sår och blånader.

Man tvätte såret eller ben blånade delen med rent rinnande vatten. Derpå mättar man samma slags vatten med fotsalt och bladar det med även så mycket ättika, gör blandningen ljum, doppar en liten linneklut fyrafålldig deruti och binder den om såret. Detta gör man tre till fyra gånger om dagen. Såret ettrar då icke och blir icke värre, om man också går ut dermed i vått väder, och helas snart, säkert och fullkomligt.

No. 27.
Mot fotkramp.

Det säkraste medlet mot fotkramp eller sendrag i hvilken lem det vara må, är ett starkt och långvarigt frotterande, också verkar vanligtvis en hårdt umbunden bindel ganska snällt; skulle krampen icke gifva sig för dessa medel, så gör man en tegelsten het, vecklar in den i flanell och lägger den i sängen, der man ställer foten på densamma.

No. 28.
Medel mot stenpassion.

Det har blifvit gjort bekant af en skogsfogde, och består i blomman af sparcium scorparium Linnaei, som växer i stor myckenhet i flera skogstrakter. Denna blomma, fullkomligt utvecklad, på rättan tid samlad, sedan på det sorgfälligaste torkad och njuten såsom thee, har förhulpit många af stenpassion plågade menniskor, hos dem alla andra medel hade varit utan verkan, till en fullkomlig helsa. Fröet af denna växt brukas på många orter i stället för caffe.

No. 29.
Medel att fördriva vårtor i ansigtet och på händerna.

Man upplöse ett unts galbanum*) uti ättika, och låte upplösningen dunsta ut, tills den blir så tjock som den bör vara; sedan lägge man dertill ½ unts skeppsbeck eller tjära och 2 drakmer drakeplåster (empl. diachylon simplex) och tillslut 1 skrupel pulfveriserad salmiak och berede deraf ett plåster. Innan man lägger detsamma på växterna, måste man frottera dem dugtigt med våt tvål eller såpa och sedan aftorka dem.

*) Ett slags mycket starkt luktande kåda eller gummi som utsvettas af en liten växt i Syrien.

No. 30.
Medel att hindra händernas uppsprickande.

Man tager en theesked full med vattenagtig myrrhaextrakt, som man kan få i hvarje apothek, upplöser den i en kopp hett vatten, i det man beständigt rör om den, och tvättar händerna med denna fugtighet flera gånger om dagen. Äro de genom detta medel fullkomligt helade, så inrifver man dem i synnerhet om aftonen, innan man går till sängs, såsom och om morgonen, sedan man tvättat sig, med följande salfva. Man smälte en 1/4 mark hvitt vax, och blande, sedan det är upplöst, 2 skedar Johannis-olja derunder. Brukar man detta medel, om dagen, så aftorke man sig mycket väl efter inrifvningen.

No. 31.
Säkert medel att utrota vägglöss.

Man söderhacke 4 marker quistar af unga lärketrän, jemte de därpå varande nålar, låte det stå 24 timmar i 8 marker regnvatten och blötas, derpå koka i en kittel på stark eld och sedan afkyla sig i tolf timmars tid. Eller man behandle på samma vis 4 marker sådana quistar utan nålar, eller ock 4 marker afskalad bark af ett något äldre lärketräd. Med en tjock pensel stryker man öfver väggarna och andra ställen, der vägglössen uppehålla sig, med detta afkylda vatten, hvarpå denna ohyra säkerligen dör ut. På detta sätt kan ett med vägglöss uppfyllt hus i kort tid helt och hållet befrias derifrån.

No. 32.
Medel att bevara pelsverk och kläder för mått och mal.

Man vecklar pelsverket, när man om våren aflagt det, och sedan sedan det blifvit väl torkadt och utklappadt, i linnedukar, hvart stycke för sig således, och lägger det i väl tillslutna kistor af furu- gran eller lärketrä. Också hjälper det, om man i kistorna lägger starkt luktande saker, hvilka äro måtten motbjudande, såsom kamfer, malört, terpentinolja struken på papper, lavendelblomster

Äfven så förvarar man kläderna, om man i fållen af dem sticker små stycken papper eller lappar af ylletyg, som har blifvit fuktadt med en blandning af 2 delar spiritus vini och en del terpentinolja. Pelsverk kan man inveckla i papper, som med denna olja blifvit genomträngt, och sticka små stycken deraf i armarna. För säkerheten skull låter man tid efter annan utklappa det.

No. 33.
Bepröfvat medel mot rottor och möss.

Man tage 8 lod fint pulfveriserad arsenik, 7 lod fint hvetemjöl, 1 lod kimrök. 1 gran muskus rifven i brännvin, blande detta noga tillsammans och förvare det i ett väl tillslutet glas.

No. 34.
Huru man kan märka tvätt, så att det aldrig går ur.

Man tage god ren filspån af jern eller stål, eller också små bitar som äro gjorda af godt jern, och lägg dem i ett glas, eller annat käril, och gjute stark vinättika; detta låte man stå 6 till 8 dagar, och röre det omkring då och då, på det att jernet må desto bättre upplösa sig. Man kan också ställa det på kakelugnen i lindrig värme eller i solen, härefter gjute man det kara af, och sile det genom grått papper.

No. 35.
Sätt att bereda uttmärkt goda fläckkulor.

Man skafve eller rifve 1 lod fransk eller spansk tvål helt fin och gjute herpå 2 lod spiritus vini, på det han må upplösa sig och bilda en tämligen tjock vätska. Till densamma lägger man nu 1 lod färsk oxgalle och så mycket terpentinolja, som deri kan upplösas utan att simma ofvanpå, och utomdess ½ lod frisk äggegula. Hafva dessa beståndsdelar tillräckligt blandat och förenat sig med hvarandra, så sätter man till denna vätska, genom beständigt rifvande, så mycket pulverfin, ren, ler- eller valkjord, att man deraf får en tjock fast deg, hvaraf kulor bildas, dem man låter torka sig i en skuggrik ort. Med dessa kulor och genom tvättning kan man uttaga alla fläckar på tyg, så vida de icke härröra från bläck eller järnrost; t. e. alla smuts- och fettfläckar, till och med fläckar af kåda, om de icke äro för gamla, i hvilket fall man först måste mjuka upp dem med smör.

No. 36.
Att uttaga bläckfläckar.

Så snart man fått en sådan fläck, så fuktar man den med ängsyra eller citronsaft, eller och stark ättika, och tvättar ut den med hård vit tvål.

No. 37.
Att få gul tvätt hvit igen.

Tvätt, som blifvit gul antingen genom för långt liggande eller genom allt för hett vatten, hvilket först blir synbart på bomullstyg, kan på följande sätt göras hvit igen. Man lägge tvätten, som blifvit gul, åtta dagar i blöt i kärnmjölk, tvätte den sedan rätt dugtigt med såpa i ljumt vatten och låte den torkas. Skulle det icke nog hjelpa första gången, så tvätte man den än en gång på samma sätt. Men kärnmjölken måste vara några dagar gammal och redan börja surna.

No. 38.
Att uttaga fläckar ur linne, bommullstyg och silke.

Man kaste kalfs- och fåreben i elden och låte dem rätt väl genombrännas och stöte dem sen till ett fint pulfver. Af detta pulfer lägge man något på grått papper, på detsamma det fläckiga tyget, herpå åter pulfver och öfver detsamma grått papper, och stryke så på alltsammans något litet med ett tämligen hett stykjern, men tage sig dervid i akt att man ej bränner det strukna brunt, utan stryke det heldre flera gånger å rad om det är nödigt. Efter detta förfarande stryker man deröfver med en mjuk borste och borstar ändtligen af pulfvert.

Denna behandling kan man också företaga med venedisk tvål.

No. 39.
Att uttaga fläckar af frukt, vin, jern, bläck o. s. v. ur duktyg och annat linne.

Man doppe det så snällt som möjligt i rent vatten och söke att få ut fläckarna genom tvttäning med såpa eller tvål och torkning i fria luften och solskenet. Lyckas detta icke, så må man försöka med syra, men dervid måste man vara mycket varsam.

Man tage en kruka eller ett träkäril och öse så mycket vatten deruti, som nödigt är, för att göra fläckarna eller tyget vått. Herpå gjute man så mycket rykande vitriolsyra härtill, till dess man med en något indoppat finger på tungan starkt kan smaka syran. Sedan tvättar man tyget eller fläcken så länge deruti, tills den går ut. Skulle det icke genast ske, så tager man mer syra dertill. Så snart fläcken är borta, så vrider man ut tyget och afsköljer det en half timmas tid, om ske kan, i rinnande vatten; med syran får man alldeles icke låta tyget torka.

No. 40.
Att åter få linne och bomullstyg, som vid ugnen eller strykandet blifvit brunt och ännu icke är alldeles svartbränt, helt hvitt.

Man tvätte det först åter helt rent och doppe sedan fläcken, när han är halftorr oxyderad saltsyre, hvarpå fläcken genast försvinner. Så snart detta skedt, uttvättar man syran åter i rent vatten, ty annats skadar den tyget.

Till Jans startsida

2004-08-21