Rengöringsprocedur för hjärtlungmaskin
1968 - 1975 arbetade jag som perfusionist vid Thoraxkliniken, Sahlgrenska sjukhuset. Med detta förstås en person som sköter hjärtlungmaskinen vid öppen hjärtkirurgi. Ett ovanligt yrke - jag var en av sex i Sverige. Öppen hjärtkirurgi var fortfarande inte helt rutinmässig och lite av andan från pionjärtiden vid slutet av 1950-talet hängde kvar, så de flesta av oss var ingenjörer.
En öppen hjärtoperation var ett stort ingrepp. Patienten sövdes omkring 0730 och kunde - om inga komplikationer tillstött - vanligen överföras till intensiven vid 17-tiden. Men det hände rätt ofta att blodstillningen tog sin tid och det senaste jag var med om köra ut en patient var klockan 2 på natten.
De delar av hjärtlungmaskinen (bild) som kom i kontakt med patientens blod, bestod av upp till 452 flergångsdelar av glas, rostfritt stål och silikongummi, vartill kom en mängd plastslangar som kunde kastas. En antydan om arbetsinsatsen kan man få genom att studera proceduren för diskning:
Dagen efter monteras venösa byttan, diskoxygenatorn, coronarkärlen och bubbelfällan (alla innehållande vardera minst en glascylinder) samt värmeväxlaren, varvid skruvarna inte helt åtdras för att minska risken för att glaset skadas i autoklaven. Övriga delar läggs på galler och alltihopa packas i tyg och autoklaveras vid 120º. Hela proceduren från det att maskinen körts ut från operationssalen till dess att den är klar för en ny patient tar omkring 12 timmar.
Dessutom ska alla ytor som är i kontakt med blodet silikonbehandlas mellan var fjärde användning. Man löser upp omkring en matsked Dow Corning High Vacuum Stopcock Grease i ett par dl toluen och putsar alla delar med denna soppa. Detta sägs minska hemolysen.
